I söndags var det då dags att släppa ihop småttingarna och Macke. Zoccan i egen hage - ut med småttingarna i deras hage och sen ut med Macke till dem.
Nosa och hälsa och kolla läget och så HÖ! Lugnt och fridfullt alltså. Jag mockade och fixade färdigt i stallet och sen gick jag in.
Per hade varit in till stan och hämtat hem en lastbil med kran för han skulle demontera en stege på taket som ska upp på taket till pannrummet.
Pontus och jag satt och hjälptes åt uppe på hans rum med att rensa hans dator då vi plötsligt hör ett duns och rop från Per! Jisses, vad vi for upp och ut för att kolla vad som hänt.
Inget allvarligt med Per men han hade hojtat till Macke som var så himla tävig på småttingarna och de fick inte vara ifred ett dugg.
Allt frid och fröjd trodde vi men ack vad vi bedrog oss - Per sprang iväg mot hagen ryandes och Pontus följde också med - småttingarna hade knäckt två trådar och kommit ut.
Macke var så himla dum och bara skulle mota dem och bita dem.
Det är väldigt väldigt sällsynt att man ser Per arg men då var han det.
Nåja, vi fick tag på småttingarna. Flyttade över Macke till Zoccan och sen in med småttingarna i hagen igen och laga trådarna.
Macke fortsatte att avreagera sig på Zoccan men det tog snart slut för hon tyckte nog bara att han var liten och dryg och inte skulle sticka upp mot henne.
I måndags var det då dags för operation av Zoccans lösa benbit i vänster bakkota. Jag och Per försökte hjälpas åt att lasta henne men det blev tidsnöd eftersom hon strulade hela tiden så vi lastade Macke och henne och sen for vi till ATG kliniken på Romme.
In i boxen och rejält bunden i gallret och med Lenas goda handlag så fick vi dit brems för att sen ge henne lugnande och allt annat som hör till.
Innan det hela var klart och hon stod inne i boxen i operationssalen så hade hon fått dubell dos lugnande.
Hon var färdig att hämtas kl 13,00 och då gick hon i allafall på transporten utan trams.
Nu skulle det vara 14 dagar på box för henne med 10-20 min promenad 2 ggr per dag. Tjo tjena hejsan. Sen i onsdags morse står hon ute i konvalescenthage!
Hon stod på bakbenen, frustade for runt skrapade och härjade i största allmänhet i boxen och lyckades demolera ett fönstergaller natten mellan tisdag och onsdag.
På tisdagen försökte jag ta ut henne på en promenad men det slutade med att vi fick vända bara en liten bit bortanför oss. Hon stegrade, kvastade, blåste, studsade, sprang på tvären och var allmänt uppstressade för vad vet jag inte....
Jag gjorde ett bandagebyte på henne igår kväll och såren så jättefina ut - ingen svullnad, vätska eller värme.
Smågrabbarna lever sitt liv i sin lilla hage och det tar sig mer och mer för varje dag. Den som är bändigast är ju Znorkel - han tror sig redan nu veta sitt rätta värde och tänker då inte alls göra som han blir tillsagd om han inte anser att det passar honom. Hittills så har det då alltid slutat med att han fått ge med sig. Ater är klart lättare att ha att göra med och det är ju bra. Ater stod uppbunden på gången en stund här i veckan så att jag fick lyfta alla hovarna på honom och dra lite med raspen.
Sulis bor nu nere i Skara hos Angelica och tränar på. Den 27:e nov är det åter igen dags för att testa att kvala honom få se om han kan hålla styr på benen bättre den här gången. Nu ska de inte sätta på honom knäkappor och inte ha käken så kort. Bara att hålla tummarna för tiderna har han utan problem i kroppen men sen var det ju det här med att ha en massa häst ikring sig.
Bara att hålla tummarna.
Låter som om vi får lite besök här på farmen idag. Ryktas om att båda systrarna ska komma förbi men vi får se.