Väldigt fint

Så var begravningen av min morbror Kurt idag.

Kl 11,00 satt vi inne i Fläckebo kyrka för att ta farväl av Kurt.

Den första anblicken av kistan är det tyngsta men inte idag - det var väldigt svårt för mig att förstå att det var för Kurts skull vi satt där i kyrkbänken. En bit in i akten (eller vad det nu heter) så föll poletten ner. Tårarna föll sakta och det var svårt att andas.

Nu så här på kvällen när vi kommit hem igen är jag bara trött så himla trött. Jag kan ju bara försöka tänka mig hur det ska kännas för Linnea och "barnen" Kent och Lars.

Minns hur det var när min pappa gick bort...

Begravningen var inte långvarig och inte en massa tal utan det var några psalmer och tid för ett sista farväl.

Efteråt samlades vi i församlingshemmet för att umgås, äta smörgåstårta och fika. Daniel (Jennys man) spelade gitarr och sjöng två väldigt vackra sånger.

Den närmaste släkten träffades sen hemma hos Linnea. Vi pratade, skrattade, umgicks, åt mat och tog lite kaffe på det.

Det kändes som en bra avslutning på dagen.

Kurt - må Du sova lugnt och fridfullt, tänker på Dig!